Härlig och välförtjänt uddamålsseger mot Egypten i gruppfinalen.

Handbollstränaren Mats "Matte" Kardell efter måndagens triumf för Sverige och avancemanget till huvudrundan.

-Sverige tog igår en imponerande skalp genom att besegra hemmanationen Egypten. I första hand var det en lagseger där det kollektiva försvarsspelet verkligen imponerade. Allt det som saknades bakåt mot Chile satt nu på plats mot ett Egypten som hade hot på alla positioner utom V6 där de verkligen inte ville ha sina avslut. Den svenska försvarsmuren var omutbar och innehöll alla ingredienserna. Där fanns attityd, energi, intensitet, tajming i att överlämna och övertagande, tacklingar och låsningar innanför det tillåtna under i stort sett i 60 minuter. Darjs och Carlsbogårds spel i zon 3 höll yttersta klass. Ändå fanns det,  enligt mig mer att hämta vad det gäller målvaktsspelet och då menar jag framförallt i första halvlek.


-I andra halvlek blev det svenska försvarsspelet ännu bättre i takt med att Egypten blev allt tröttare och därmed övergick till att spela ett mer och mer individuellt anfallsspel, vilket var hopplöst mot den svenska försvarsmuren. Egypten börja slarva mer med fler tekniska fel som följd, ju tröttare de blev. Egypten började också ta något snabbare och sämre avslut, vilket till följ innebar att Sverige också fick igång ett bättre kontringsspel. Aggefors som ersatte Palicka började få tag på fler bollar, vilket till viss del också bidrog till vändningen i matchen.

Hlsinglands_Sparbankjpg

-Det svenska anfallsspelet var i första halvlek lite för stereotypt med för lite rörelse över zoner, lite för få skott utifrån och för lite tomma kantövergångar in i banan vilket passade Egyptens försvarsbjässar. Egypten som spelade enormt disciplinerat med långa anfall styrde matchtempot helt och hållet under första halvan och ju bättre Sverige spelade i försvar ju längre blev Egyptens anfall och ju lägre blev tempot i matchen. Ska jag vara helt ärlig så höll Gottfridsson nästan ensam kvar Sverige i matchen målmässigt i första halvlek då han antingen själv gjorde mål eller genom perfekta bollsläpp assisterade sina lagkamrater. I andra halvlek lossnade Sveriges anfallsspel på ett mycket bättre sätt med hjälp av större rörelse och variation i spelet. M6 var inte längre så stationära i sin positionering, det breda hotet behölls och med hjälp av centralt växelspel, lite mer skytte utifrån och några enstaka tomma kantövergångar så fick Egypten betydligt större problem sortera rätt och även att hinna med i fötterna. Jim Gottfridsson var fortsatt en drivande fältherre och Linus Persson bidrog enormt bra med att på sitt säregna sätt gå rakt på mål med beslutsamhet.

HEAT_Logo_byline_Svart_160x100_UtanWWWpng
Det skall bli fantastiskt kul att följa de svenska lagets fortsättning i detta VM med denna start, som innebär att självkänsla och självförtroendet borde vara på topp, inför kommande matcher. Jag hoppas laget fortsätter att spela respektlöst och håller sig inom sina ramar. Jag tänker inte höja mina förväntningar på det svenska laget, utan tänker fortsätta låta ledarna och spelarna slå ur underläge, vilket jag tror passar Sveriges lag bra. Jag tror Sverige har chans att slå alla kvarvarande lag i VM, men jag det kan också bli förlust mot samtliga lag utom Uruguay. Sedan har jag några funderingar inför fortsättningen av VM som jag ser fram emot att få svaren på.
Hur många poäng krävs för kvartsfinal?

Hur står sig Sverige mot de svårspelade lagen i grupp H Belarus, Slovenien och Ryska Förbundslaget?

Blir Albin Lagergren inskriven i truppen nu inför mellanrundan och hur kommer det i så fall påverka Linus Persson och Lukas Sandell spel och speltid?

Har Sverige ett alternativt 7 mot 6 spel att ta till om anfallsspelet kör fast som i första halvlek mot Egypten?

Tuta och kör...

/Mats Kardell
Mats Kardelljpg